Så här års går man mest och sneglar på bikuporna på håll, kastar längtansfulla blickar och undrar hur de små töserna har det. Igår var jag i alla fall där och lyssnade lite försiktigt, jag tror inte att det finns någon bättre känsla än när man hör det dova gemytliga surret innefrån kuporna, det lät lovande i allihop :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar